Direktlänk till inlägg 22 maj 2011
Jag såg Greta sittandes på en bänk på stan så jag stannade till och pratade lite med henne efter en stund kom Criss till oss och började prata med oss.
Satt då alla tre och pratade om F.J som inte hört av sig till mig på ca. en vecka och hur irriterad jag började bli på att ALLA verkar tycka det är skit kul att göra så mot mig!
(Det var mega kul att se Greta igen efter ett antal månader)
Criss frågade om jag hade fått tag på "H*n" något och jag svarade "Nej, h*n vägrar svara när jag sms:ar eller ringer till h*n" och avslutade meningen med ett *djupt suck*
Criss kollar på mig, suckar, kliver upp från bänken och säger "Kom nu så ska vi prata med h*n, för du ska ha DIN nyckel så är det bara" på samma gång som hon arm krokar mig och börjar traska iväg mot h*n's jobb.
Vi kommer fram till h*n's jobb port och ringer på "port telefonen" och blir insläppta ganska på engång.
Innanför porten och entrén till h*n's jobb så ropar Criss "Hon vill ha tillbaka sin nyckel!" och börjar tok skratta.
Från entré dörr's hörnet sticker det ut ett chockat ansikte med en röst som säger "VA?"
H*n ser mig och säger "mamma har din nyckel, hon skulle höra av sig till dig idag".
Criss ser att h*n är i chock över att Criss bara poppa fram och sa sådär, så Criss tittar på mig säger "jag sköter snacket OK?!" sedan börjar Criss fråga h*n en massa frågor om det ena och det fjärde.
Criss frågade h*n:
hur h*n mådde
hur h*n ville ha det
om h*n ville ge detta en chans till
om h*n trodde att jag ville ge detta en chans till
och
om vad h*n trodde jag kände och mådde eftersom jag
försökt fått tag på h*n i ca en vecka.
Det var nog tur att Criss drog med mig dit och började prata med h*n om allt och inget så att alla lösa trådar hamnade på plats igen och att min nyckel (som ofta lyckas få ben och springa iväg men inte våga sig hem igen) kom till rätta. Måste säga att det var en lättnad att knyta
ihop alla hängandes trådar igen.
Nu.. ca. en vecka senare så verkar det som om alla trådar sitteråt med dubbel knut och min nyckel är på sin lilla plats här hemma. Criss har varit med mig och F.J ett antal dagar och det har varit trevligt även om jag kanske inte varit VÄRLDENS bästa sällskap.
Ligga och kräkas, ha feber med mera gör ju så man inte blir så sällskaplig, men nu verkar det som om det bara är snuvan som får mig att snyta mig var 10:e minut för att snoret irriterar och hostan som irriterar på grund av slem som är kvar.
(De två envisaste elementen av att vara förkyld eller sjuk med feber och frossa)
Tack F.J & Criss för erat sällskap och "suport" när jag inte orkat ta mig upp för att jag haft nästan 39 i feber och att allt bara snurrat för mig.
Ni ska veta att jag älskar er två, inte bara för att ni finns när jag mår dåligt utan annars också!